Replik till Andreas Ekström, Sydsvenskan

Hoi Förlag brukar aldrig kommentera recensioner och vi brukar länka till både positiva och negativa sådana. Även om vi inte alltid håller med recensenterna så är det deras jobb att komma med kritik och/eller beröm och något som hör till att vara utgiven författare. Litteraturkritiker, bloggare och läsare kommer alla att tycka till om den bok du skrivit.

Den recension som publicerades i Sydsvenskan nyligen föranleder oss dock att göra ett undantag eftersom vi anser att Andreas Ekström där gör sig skyldig till ett angrepp på hela förlaget, dess medarbetare och inte minst övriga författare – enbart baserat på den bok han läst (Gryningspyromanen) och recenserar. Ungefär som att säga att samtliga redaktörer och journalister på en viss tidning gör ett dåligt jobb om du tycker att en enskild artikel – av en skribent – är dålig.

Därav följande replik som även mejlats till Sydsvenskans kulturchef:

Replik på Andreas Ekströms påhopp på HOI (House of Independents) och dess författare i
Sydsvenskan den 16 februari 2012.

Andreas Ekströms artikel i Sydsvenska Dagbladet den 16 februari är troligen avsedd som en
recension av boken Gryningspyromanen av David Widlund/Jörgen Pettersson (Hoi Förlag). Vi
kommenterar normalt inte recensioner, men i detta fall måste vi göra ett undantag eftersom artikeln
är full av faktafel och dessutom innehåller ett osakligt och fult påhopp på vårt förlag och även på
alla våra författare.
Oavsett vad Ekström anser om boken är det oacceptabelt och vi kräver en ursäkt.
Huvudtesen i Ekströms artikel är att boken är illa skriven och att detta beror på att den är utgiven
utan verklig avsändare och utan professionell hjälp.

”Men någon publicist, eller seriös redaktör, har inte varit inblandad i tillkomsten av denna bok.”
Ingenting kunde vara mer felaktigt. Hoi Förlag startades i slutet av 2010 för att erbjuda ett alternativ till författare, etablerade såväl som debutanter, som vill ha mer författarvänliga villkor. Många författare inser att priset de betalar för förlagens satsning på deras böcker är låg ersättning, dålig kontroll över vad som händer under utgivningsprocessen och en stor osäkerhet i när och om man kan påräkna någon mer betalning än förskottet (om man får ett sådant). Vi erbjuder ett alternativ där vi antar de manus vi tror på och sedan gör en överenskommelse med författaren om en annorlunda riskdelning och därmed en helt annan vinstdelning. Vi tar fullt ansvar för de böcker vi ger ut och vi är bokens publicister. Dessutom har en särskild förläggare och en erfaren redaktör arbetat hårt med boken på samma sätt som vi gör med varje utgivning på vårt förlag.

Ekström är i sin fulla rätt att tycka att vi har gjort ett dåligt jobb, men hans utgångspunkt är inte bara nedlåtande utan bygger på att han inte har kontrollerat fakta. Det är helt enkelt dålig journalistik, något som vi har sett att han gärna anklagar andra för.

Ekström förutsätter att Widlund och Pettersson valde Hoi Förlag (men vi anser att det är vi som valde dem) för att de blev refuserade på annat håll. Återigen fel. Vi uttalar oss inte om lämpligheten i att en journalist på Sydsvenskan skriver en recension av en bok som vi vet att en kollega till honom ville skriva och diskuterade med ett annat förlag, men omständigheterna i fallet spelar förstås en roll. Widlund och Petterson insåg att, förutom fördelen med bättre ekonomiska villkor, vi kunde arbeta snabbare än något annat förlag med utgivningen.

Ekström har inte bara förolämpat förlaget utan också alla författare vi har hos oss. Enligt honom är alla ”outgivna dilettanter”. Om Ekström bara hade bemödat sig om att kontrollera vår utgivning hade han sett att vi har flera författare med böcker på andra etablerade förlag, inkl. utlandskontrakt.

Men dessutom bygger hela resonemanget på att debutantutgivning är någonting fult. Men alla författare är debutanter i början och om ingen ska ge ut dem hur ska det då bli några författarskap?

Ekström verkar vara fast i en föreställningsvärld från tidigt 1900-tal då författaren skulle stå med mössan i hand och snällt be om (det stora) förlagets gunst och förmånen att få bli utgiven. Vi ser det alltså helt annorlunda och det gör naturligtvis våra författare också.
Fast vi misstänker att grunden för angreppet endast bygger på idén att om boken är dålig så måste förlaget också vara det. På samma sätt som en kass artikel i Sydsvenskan naturligtvis måste innebära att hela tidningen och dess medarbetare också är det.

Den enda framförda synpunkten i Ekströms artikel som väcker till eftertanke är påståendet att boken hänger ut oskyldiga personer i den närmaste kretsen kring Ulf Borgström. Detta är inte avsikten med boken. Författarna rapporterar om verkliga händelser av allmänt intresse. Alla källor är vad vi vet publika och att återge publik information ska normalt vara acceptabelt. Om det är så att boken innehåller otillbörlig exponering av oskyldiga så kan vi bara verkligen beklaga det även om vi alltså har gjort bedömningen att så inte skett. Eftersom Ekström har en annan uppfattning så får han gärna förtydliga kritiken med utgångspunkt från de pressetiska principer som Sydsvenska Dagbladet själv tillämpar i sin rapportering. Detta är ju en reportagebok och inte skönlitteratur.

Vi hoppas att Andreas Ekström anstränger sig lite mer i framtiden att bygga sina artiklar på fakta och undviker att förolämpa personer som han inte ens vet vilka de är.

Lars Rambe
Advokat, författare och styrelseordförande Hoi Förlag

Sölve Dahlgren
Journalist, författare och VD Hoi Förlag